Sitter och kollar på spårlöst just nu, en dotter letar sin pappa på Hawaii. Kan inte riktigt föreställa mig hur det skulle vara att inte ha träffat sin/sina föräldrar, måste liksom vara en konstig längtan på nå vis, kan inte ens föreställa mig hur det är att ha skilda föräldrar. Jag har  vuxit upp i en typisk svenssonfamilj, mamma o pappa har varit tillsammans sen högstadiet, jag har ett syskon, har bott i hus under hela min uppväxt och haft en bra barndom skulle jag nog vilja påstå. Så jag undrar hur det känns att känna den där saknaden, om det är precis som när man saknar en vän eller en käresta? Eller om den är större och värker mer?

Jag känner en saknad just nu, saknar närheten, lugnet och myset, men jag är ju en fruktansvärt kramsjuk människa =P men det kanske är bra? Jag vet ine, jag vet bara att jag gillar det =) /Bebk